Livet har lärt mej att det finns vänner och "vänner".
Vänner är personer som inte behöver poängtera ut att dom är ens vänner. Vänskapen syns genom dagliga handlingar. Man delar sorg, glädje, upp och ner. Det förekommer inte avundsjuka eller svartsjuka och skulle det förekomma så kan man reda ut det, prata om det och skratta åt det. Det finns oskrivna regler vänner emellan; man skvallrar inte om varandra åt andra, man är inte ovänner trots att man inte hörts/setts på ett tag, man bryter inte kontakten med den andra bara för att man träffar nya människor, byter livsstil eller träffar en partner.
Sedan finns det "vänner".
"Vänner" måste poängtera ut sin vänskap minst en gång i dagen: "du är min allra bääästa vän...!" Är inte det självklart? Att man är vänner? Det blir mer som att det är en bedrift att vara ens vän, typ, jag är så jävla duktig för att jag är din vän... Roligt...
Avundsjuka och svartsjuka är en självklar del av vardagen, man får inte träffa andra, man får inte skaffa en partner, byta livsstil, ha mera pengar, finare kläder eller annan syn på livet. Bryter man mot reglerna tillräckligt många gånger är man inte längre kvalificerad som bästa vän. Inte ens som vän. Man är degraderad till en befattning utan namn. Värdelös och redo att kastas bort.
Ni har kanske hört uttrycket "man kan aldrig ha för många vänner"?
Det kan man visst det.
Man kan ha många ytliga bekanta, många bekanta som man kanske gillar att hänga med på fester eller i skolan, men hur många riktiga vänner kan man ha?
Hur många riktiga vänner har ni?
Vänner som ni kan prata om vad som helst med, som stöttar en, vågar kritisera en (utan att söndra ens självförtroende), skrattar med en och inte åt en, gråter med en, ärligt delar glädje och sorg med en, gläds med ens framgångar och tröstar vid ens motgångar?
Vänner är som blommor, man måste sköta om dem, annars vissnar de. När man blir vän med någon, så skriver man ett kontrakt som varar livet ut. Man lovar trohet, precis som när man gifter sig eller lever tillsammans med en partner. Men man behöver aldrig aldrig aldrig verbalt bekräfta att man är vänner, för det vet man i hjärtat.
Det finns många man kan öppna sig åt, psykologer, terapeuter, frisören, massören... Men ingen känner en så bra som ens vänner och ingen kan därför sätta sig in i ens situation så bra som en vän.
Fundera över vilka som är era vänner på riktigt och vilka som bara behöver nån att kommendera. Ta hand om era vänner, äkta vänner växer inte på träd!
3 kommentarer:
Word! Vad är din åsikt förresten, är detta mera en tjejgrej, eller har killar också BFFs?
Intressant synvinkel. Jag tror det är mera av ett tjejfenomen, killar behöver inte bekräfta sina vänrelationer, de vet om de är eller inte är vänner. Tror tjejer har ett större behov av att få sina liv bekräftade och eller försöka leva efter den amerikanska kändismodellen där man är tvungen att verbalt bekräfta sina relationer hela tiden. Om man inte går ut med att man är BFF:s, så har man inga vänner liksom.
sv; Tack så mkt!
Skicka en kommentar