torsdag 25 februari 2010

REGNBÅ(Ö)GAR-SJUKDOM ELLER NORMALT?

Hur många av er som läser bloggen är homosexuella, bisexuella, transsexuella eller av annan sexuell minoritet?
Blir ni trackade? Mobbade? Utstötta? Eller har ni stöttande familj, bra vänner och ett stort socialt nätverk? Märker ni skillnader på olika åldersklassers reaktioner och mottaganden?


Jag är inte homosexuell, så jag kan inte veta hur en person med en annan sexuell läggning än "det normala" upplever vårt samhälle. Men jag har starka åsikter angående rättigheter, skyldigheter, normalt och onormalt.


Ni som tycker att det är onormalt, äckligt, kanske till och med sjukt att ha en annan sexuell läggning än heterosexuell, tycker ni att det är onormalt att älska villkorslöst?
För det är det som det egentligen handlar om, att älska, vara kär, få kärlek, hitta en partner, bilda en familj, leva ett gemensamt liv och sörja när ens partner dör.
Att älska är inte fel, att vara kär är inte fel. Varför är det då fel om en person med homosexuell (eller annan) läggning älskar en människa av samma kön?
Det handlar ju bara om K Ä R L E K !
En sexuell läggning tillägger/avlägsnar inte av sig själv ansvar, empati, sympati, rätten att älska och bli älskad, tro(religionstro) eller andra personlighetsdrag. Man är inte en ansvarslös, oempatisk ateist bara för att man är homosexuell.


Det är snart kyrkoval och många kandidater har uttalat (nja, snarare vägrat att uttala) sig i frågorna om homosexuell vigsel/välsignelse/adoption. De få sov vågat uttala sig om dessa ämnen anser att homosexualitet är onormalt, mot Bibeln och fel.
Är inte alla människor värda att älskas?


Något som oroar åtminstone mej är hur det spenderas så otroligt mycket tid på att fundera över sexuella minoriteters rätt att gifta sig, adoptera och leva tillsammans. Varför inte ödlsa mer tid på att straffa pedofiler, mördare, våldtäktsmän och mobbare? Jag tror att det är mer skada för ett barn att utsättas för en pedofil eller våldtäktsman än det är att växa upp med homosexuella föräldrar.


Så kommer vi till barnfrågan. Jag vet att många anser att barn lider av att ha homosexuella föräldrar, p.g.a eventuell framtida mobbning. Vet ni kanske också att barn med helt "normala" föräldrar mobbas minst lika mycket? Om din mamma har fel kläder och din pappa har fel bil, så riskerar du att bli mobbad. Om du har tandställning, glasögon, kläder från fel avdelning i affären, så riskerar du att bli mobbad.
Att påstå att barn blir skadade av homosexuella föräldrar är helt galet. Som om föräldrarnas läggning spelar någon som helst roll i ett barns liv? Hur många heterosexuella föräldrar har inte fått barn som vuxit upp till någon sexuell minoritet? Och hur många homosexuella föräldrar har inte fått barn som vuxit upp till heterosexuella?
En bra förälder är en som lyssnar på sitt barn, som hjälper barnet, stöder barnet, lär barnet rätt och fel, uppmuntrar, straffar och älskar. Läggningen spelar noll roll. Bara för att man är "bög" så är man inte mindre kapabel till att älska än om man är hetero. Det finns dåliga föräldrar som är heterosexuella. Föräldrar som tar med sig sina barn på barer, lämna barnen i bilen under heta sommardagar/kalla vinterkvällar, förgriper sig på sina barn sexuellt, hackar ner på sina barn, har alkoholproblem/drogproblem eller misshandlar sina barn. Borde inte dessa människor har lika svårt att få barn som ett älskande, pålitligt och trevligt homosexuellt par med hjärtat på det rätta stället?
Det finns så många idioter ute i världen, idioter som mördar, våldtar, konspirerar, utövar pedofili, gör allt för att få mera makt och pengar. Idioter som är heterosexuella.


Jag kan ärligt säga att om mina barn kommer hem och säger att dom är homosexuella så kommer jag att gå med huvudet högt och vara stolt. Som om det skulle få mej att sluta älska dem. Lika stolt, som om dom skulle berätta att dom är heterosexuella. Det är faktiskt sist och slutligen inte könet som gör kärleken, utan kärleken som gör en blind för könet. Man förälskar sig i en person för den han eller hon är, inte för att han eller hon är man eller kvinna. Kärlek är en universal pandemi som kan drabba vem som helst, var som helst. Oberoende av läggning, ålder och vad andra anser om det. Att vara regnbåge kan vara lika vackert, lika lärorikt, lika ansvarsfullt, lika kärleksfullt och normalt som att inte vara regnbåge.

3 kommentarer:

Augustin sa...

Så länge du inkluderar pedofiler i det resonemanget är allt väl.

emma sa...

så jävla bra skrivet! love

milkshake - lou sa...

jag vet inte själv hur det känns men har kompisar som får ta ganska mycket skit :( så fel!