BARN I SEXDANS-RAMASKRI!

Om någon av er har undgått nyheten om de 8-9 åriga flickorna som deltog i en danstävling i USA bör ni kolla följande video.

Kommentarsfälten går heta ute i världen efter att dessa videos lades ut på Youtube. Det är alltså flickor i åldrarna 6-8 år som deltar i en danstävling i USA, klädda i små bikini liknande kostymer. Rörelserna flickorna gör anspelar på sex och sexualitet.
Ute i världen verkar man vara av två åsikter:
1. Det är oanständigt, sjukt, sexuellt utnyttjande av barn...
2. Det är en danstävling där sexiga outfits och minimala kostymer är vardag och att den som tycker sig se något sexuellt över videon bör kolla sin hjärna...

I min barndom var flickor i den åldern klädda i blommiga trikåer med skrikiga färger, stora stickade tröjor och knasiga frisyrer. Man lekte med dockor och visste knappt hur man stavade ordet dans. Sex hade man ingen aning om att det existerade. Så kommer dagens barn och välter omkull hela världsbilden, allting.
Jag anser inte att jag är pedofil, trots det får jag starka åsikter om att videon med flickorna lutar mot väldigt oacceptabelt, alldeles för sexigt och helt totalt oanständigt.
Visst anser jag att flickorna har en talang med stort T, men det betyder inte att jag vill se den talangen hoppa på en scen iklädd minimala bikinis och shaka ass som en byxmyndig på hemmadiscot. Min mamma-sida skriker och jag funderar allvarligt på att flytta till Sibirien där det sexigaste du kan hitta är en död, nedfrusen mammut. Nu har jag ingen dotter, men OM jag hade en och hon skulle tjata på mej att få delta i en danstävling och jag kom för att se den och skulle få det där tryckt i fejset på mej hade jag nog krävt pengarna tillbaka och tvingat min dotter att sluta dansa ( i alla fall på den skolan där dom lär ut hiphop med inslag av burlesk dans åt barn).

Å andra sidan bör man (tydligen) förstå att inom dansvärlden gäller inte samma regler för anständighet och klädsel som i riktiga världen. Tydligen går alla som dansar omkring sådär på danstävlingar...? Någon som dansar som kan intyga det? Jag har dansat i barndomen och då gjorde vi lugna rörelser som inte anspelade på något annat än barnslighet i dess bästa dagar. Våra kostymer var vanliga, oversizade T-shirts och trikåer. Att ens tänka sig att vi hade shakat rumpa och viftat på höfterna hade fått danslärarna att åka till sjukhuset med hjärtattack. Sånt här förekom helt enkelt inte. Det jag inte heller förstår är hur detta kan vara vardag på dansskolor. Alltså jag fattar idén att dans ska vara sensuellt, sexuellt, erotiskt laddat, känslosamt osv, men jag fattar bara inte varför så där små flickor ska vara de som förmedlar vuxna-känslor?

Som ni kan se i video nummer 2, intervjuas två av föräldrarna till de dansande flickorna. Föräldrarna säger att det inte var meningen att flera miljoner skulle se videon och att dom jobbar hårt på att videos skall tas bort från nätet. Föräldrarna säger också att barn går omkring i baddräkt i simhaller och således är det alltså okej att deras barn dansar i sexiga dansoutfits. Något jag blev så himla störd på var föräldrarnas attityder. Klart man har simdräkt på i badhusen, men man shakar ju fan inte röv framför flera hundratusen tittare när man simmar! Enligt mamman var dräkterna gjorda så att man kunde se flickornas rörelser när de dansade. Jag anser att man fick se mer än det.

När intervjuaren frågade om inte låten "Single Ladies" var lite väl anspelande på den sexiga sidan, svarade föräldrarna att flickorna inte sett orginalvideon med Beyoncé utan den djuriska versionen med Alvin and the Chipmunks 2... Flickorna kanske inte hade sett orginalvideon, men NÅGON måste ha sett videon, fått idéer och gjort koreografin till dansen. Den som koreograferade en sådan dans åt ett gäng småbarn, vad tänkte han/hon?

Det man bör förstå om man som förälder godkänner en dylik dans med ett barn, är att trots att familj, vänner och bekanta och flera hundratusen människor i världen väljer att bara se det positiva i dansandet, så finns det flera hundratusen andra som ser det som en sexig invit. Flickornas dansuppvisning var knappast meningen att locka till sig perversa idioter, men det är precis det som händer. Filmerna med flickorna ligger ute på internet, garanterat har var och varannan med nätuppkoppling sett videon och kanske till och med kommenterat.

Man skall också veta att om någon lägger upp en video som denna på youtube, så når den ut till varenda en människa som har internet. Oberoende av om den människan är dömd för pedofili eller inte. En del filmer har tagits bort, men en del har garanterat laddats ner och vem som har den i sina filer på datorn vet ingen, inte heller föräldrarna.

Dom där flickorna har en sådan otrolig talang i så ung ålder, varför inte låta dom vara unga liiite till? Dom kommer att hinna shaka röv, dom kommer att hinna bli små mini-Britneys och mini-Beyoncés. Varför kunde inte koreografen göra om dansen så att den passade en grupp duktiga flickor i deras ålder? Typ tagit bort allt rövskakande och höftviftande och istället ersatt med några grymma hjulningar och handstående. Vi gör ju om låtar hela tiden så det passar våra egna röster, varför kan man inte göra samma med dans? Till den som koreograferade dansen, vad i helvete tänkte du?

Angående kläderna, visst kostymerna var häftiga, men bara färgerna och materialen anspelade på sex och erotik. Flickorna hade dansat minst lika bra i lite längre kjolar/tights och lite längre toppar/skjortor/övredelar. Jag hade åtminstone kollat mer på deras dans istället för att sitta med händerna framför ögonen och fundera över om jag är pedofil ifall jag kollar videon till slut eller inte?

Vad tycker ni? Vilka känslor väcker videon hos er? Skulle ni låta ert/era barn framföra en dylik dans i liknande outfits? Debatt gott folk!

BLOGGARENS BLOGGTIPS...

Fan vad jag hade roligt åt GAYBLOGGENS tips om hur man blir en storbloggare :)
Att man ska skriva ett inlägg och sedan kopiera någon storbloggarens inlägg och då låtsas att man själv har skrivit inlägget, meddela skvallerbloggarna och få läsare. Underhållande läsning :)
Samtidigt så fick det mej självklart att tänka. Är det så som storbloggarna håller på? Snor varandras inkägg, startar bloggkrig och blir kända?

Hur långt är ni beredda att gå för att få läsare?

BEACH SNYGG FLIPP ELLER FLOPP?

Att man kan avsky tidningarnas "Bli beach snygg och få magrutor på 5 dagar med dessa enkla övningar".

För det första tror jag att vi alla har provat olika diet metoder med mer eller mindre framgång. Oftast med mindre framgång. Det GÅR INTE att banta på 5 dagar med bestående resultat... Alla kan gå ner med Nutrilett, men nästan alla går också upp i vikt efter att de slutar med sina bantningskurer.

Nu är det också så här att magrutor (som det lovas i var och varannan tidning) är ett resultat av extremt hårt arbete och väldigt liten fettprocent. Det går alltså inte att få magrutor på 5 dagar hur mycket man än tränar och bantar. Dvs om man inte är lycklig ägare av magrutor innan.

Sedan kommer vi till det här fenomenet "Beach snygg". Vem i helvete bestämmer reglerna för vad som är snyggt på beachen? "The beauty is in the eye of the beholder". Gillar du inte feta tjejer med brösten i vädret, så behöver du inte kolla på dem. Likaså om du inte gillar smala människor med magrutor. Man måste inte kolla. Jag förstår inte tidningarna heller som uppmuntrar till diskriminering av en viss sorts människor, kanske inte helt medvetet, men det finns där ändå.
"Bli beachsnygg på 5 dagar med våra mirakeltips!"=är du fet så ska du inte ligga på stranden i bikini/speedos.
"One size fits all" (ni vet att vissa tidningar har gratis bikinin med i en del nummer?)= om du har en kupa som går mot en fyllig B och över 75 cm i omkrets så går bikinin inte att knyta. Brösten hoppar ur kuporna och trosorna fastnar i knäfläsket.

Har världen verkligen gått så långt att man inte accepteras om man inte ser ut på ett visst sätt, talar på ett visst sätt, klär sig på ett visst sätt... Och så frågar dom varför ungdomar mår dåligt å vill ta livet av sig...
Alla uppmuntras kort och gott att vara beachsnygga i sommar. På sitt egna sätt. Må det vara som kritvita valrossar eller som chokladbruna Pamela Anderssons/Stallones, njut av sommaren och stranden!

REGNBÅ(Ö)GAR-SJUKDOM ELLER NORMALT?

Hur många av er som läser bloggen är homosexuella, bisexuella, transsexuella eller av annan sexuell minoritet?
Blir ni trackade? Mobbade? Utstötta? Eller har ni stöttande familj, bra vänner och ett stort socialt nätverk? Märker ni skillnader på olika åldersklassers reaktioner och mottaganden?

Jag är inte homosexuell, så jag kan inte veta hur en person med en annan sexuell läggning än "det normala" upplever vårt samhälle. Men jag har starka åsikter angående rättigheter, skyldigheter, normalt och onormalt.

Ni som tycker att det är onormalt, äckligt, kanske till och med sjukt att ha en annan sexuell läggning än heterosexuell, tycker ni att det är onormalt att älska villkorslöst?
För det är det som det egentligen handlar om, att älska, vara kär, få kärlek, hitta en partner, bilda en familj, leva ett gemensamt liv och sörja när ens partner dör.
Att älska är inte fel, att vara kär är inte fel. Varför är det då fel om en person med homosexuell (eller annan) läggning älskar en människa av samma kön?
Det handlar ju bara om K Ä R L E K !
En sexuell läggning tillägger/avlägsnar inte av sig själv ansvar, empati, sympati, rätten att älska och bli älskad, tro(religionstro) eller andra personlighetsdrag. Man är inte en ansvarslös, oempatisk ateist bara för att man är homosexuell.

Det är snart kyrkoval och många kandidater har uttalat (nja, snarare vägrat att uttala) sig i frågorna om homosexuell vigsel/välsignelse/adoption. De få sov vågat uttala sig om dessa ämnen anser att homosexualitet är onormalt, mot Bibeln och fel.
Är inte alla människor värda att älskas?

Något som oroar åtminstone mej är hur det spenderas så otroligt mycket tid på att fundera över sexuella minoriteters rätt att gifta sig, adoptera och leva tillsammans. Varför inte ödlsa mer tid på att straffa pedofiler, mördare, våldtäktsmän och mobbare? Jag tror att det är mer skada för ett barn att utsättas för en pedofil eller våldtäktsman än det är att växa upp med homosexuella föräldrar.

Så kommer vi till barnfrågan. Jag vet att många anser att barn lider av att ha homosexuella föräldrar, p.g.a eventuell framtida mobbning. Vet ni kanske också att barn med helt "normala" föräldrar mobbas minst lika mycket? Om din mamma har fel kläder och din pappa har fel bil, så riskerar du att bli mobbad. Om du har tandställning, glasögon, kläder från fel avdelning i affären, så riskerar du att bli mobbad.
Att påstå att barn blir skadade av homosexuella föräldrar är helt galet. Som om föräldrarnas läggning spelar någon som helst roll i ett barns liv? Hur många heterosexuella föräldrar har inte fått barn som vuxit upp till någon sexuell minoritet? Och hur många homosexuella föräldrar har inte fått barn som vuxit upp till heterosexuella?
En bra förälder är en som lyssnar på sitt barn, som hjälper barnet, stöder barnet, lär barnet rätt och fel, uppmuntrar, straffar och älskar. Läggningen spelar noll roll. Bara för att man är "bög" så är man inte mindre kapabel till att älska än om man är hetero. Det finns dåliga föräldrar som är heterosexuella. Föräldrar som tar med sig sina barn på barer, lämna barnen i bilen under heta sommardagar/kalla vinterkvällar, förgriper sig på sina barn sexuellt, hackar ner på sina barn, har alkoholproblem/drogproblem eller misshandlar sina barn. Borde inte dessa människor har lika svårt att få barn som ett älskande, pålitligt och trevligt homosexuellt par med hjärtat på det rätta stället?
Det finns så många idioter ute i världen, idioter som mördar, våldtar, konspirerar, utövar pedofili, gör allt för att få mera makt och pengar. Idioter som är heterosexuella.

Jag kan ärligt säga att om mina barn kommer hem och säger att dom är homosexuella så kommer jag att gå med huvudet högt och vara stolt. Som om det skulle få mej att sluta älska dem. Lika stolt, som om dom skulle berätta att dom är heterosexuella. Det är faktiskt sist och slutligen inte könet som gör kärleken, utan kärleken som gör en blind för könet. Man förälskar sig i en person för den han eller hon är, inte för att han eller hon är man eller kvinna. Kärlek är en universal pandemi som kan drabba vem som helst, var som helst. Oberoende av läggning, ålder och vad andra anser om det. Att vara regnbåge kan vara lika vackert, lika lärorikt, lika ansvarsfullt, lika kärleksfullt och normalt som att inte vara regnbåge.

BFF IN MY ASS!

Att jag kan bli irriterad på detta nya fenomen, BFF (Best Friends Forever). Paris Hilton startade trenden (what else is new?) och alla var förstås genast med på noterna. Man blir BFF:s till höger och till vänster och lovar sina nyfunna vänner evig vänskap och trohet, men när man edan behöver sina vänner så finns det ingen kvar. Man har vänner när man har flyt i livet, men när livssituationen tar en helomvändning så försvinner många. Varför?

Livet har lärt mej att det finns vänner och "vänner".

Vänner är personer som inte behöver poängtera ut att dom är ens vänner. Vänskapen syns genom dagliga handlingar. Man delar sorg, glädje, upp och ner. Det förekommer inte avundsjuka eller svartsjuka och skulle det förekomma så kan man reda ut det, prata om det och skratta åt det. Det finns oskrivna regler vänner emellan; man skvallrar inte om varandra åt andra, man är inte ovänner trots att man inte hörts/setts på ett tag, man bryter inte kontakten med den andra bara för att man träffar nya människor, byter livsstil eller träffar en partner.
Sedan finns det "vänner".

"Vänner" måste poängtera ut sin vänskap minst en gång i dagen: "du är min allra bääästa vän...!" Är inte det självklart? Att man är vänner? Det blir mer som att det är en bedrift att vara ens vän, typ, jag är så jävla duktig för att jag är din vän... Roligt...
Avundsjuka och svartsjuka är en självklar del av vardagen, man får inte träffa andra, man får inte skaffa en partner, byta livsstil, ha mera pengar, finare kläder eller annan syn på livet. Bryter man mot reglerna tillräckligt många gånger är man inte längre kvalificerad som bästa vän. Inte ens som vän. Man är degraderad till en befattning utan namn. Värdelös och redo att kastas bort.

Ni har kanske hört uttrycket "man kan aldrig ha för många vänner"?
Det kan man visst det.
Man kan ha många ytliga bekanta, många bekanta som man kanske gillar att hänga med på fester eller i skolan, men hur många riktiga vänner kan man ha?
Hur många riktiga vänner har ni?
Vänner som ni kan prata om vad som helst med, som stöttar en, vågar kritisera en (utan att söndra ens självförtroende), skrattar med en och inte åt en, gråter med en, ärligt delar glädje och sorg med en, gläds med ens framgångar och tröstar vid ens motgångar?

Vänner är som blommor, man måste sköta om dem, annars vissnar de. När man blir vän med någon, så skriver man ett kontrakt som varar livet ut. Man lovar trohet, precis som när man gifter sig eller lever tillsammans med en partner. Men man behöver aldrig aldrig aldrig verbalt bekräfta att man är vänner, för det vet man i hjärtat.
Det finns många man kan öppna sig åt, psykologer, terapeuter, frisören, massören... Men ingen känner en så bra som ens vänner och ingen kan därför sätta sig in i ens situation så bra som en vän.

Fundera över vilka som är era vänner på riktigt och vilka som bara behöver nån att kommendera. Ta hand om era vänner, äkta vänner växer inte på träd!

HISSA OCH DISSA

HISSA:

* Vänner som finns där för en när man verkligen behöver en.
* Köttbullar, potatismos och brunsås.
* Snöoväder.
* Rödkindade barn.
* Lurviga hundar.

DISSA:

* BFF:s.
* Försenade bussar.
* Ungdomar med "Gangsta-attityd".
* Överfulla bussar-varför ta in passagerare när man trängs som sillar i ett vattenglas? Farligt, svettigt och helt onödigt.

ÖVERVIKTIG INTE SAMMA SAK SOM LAT, ELLER?

Ni har säket sett på Biggest Loser på TV nångång? Haft kompisar som varit överviktiga? Kanske ni själva är överviktiga?

Övervikt är ingenting som är kul. Det är ingenting man är glad åt att vara. Tjock. Fet. Rund, u name it. Okej okej, det finns dom som påstår att dom är nöjda med sina runda former, celluliter på benen och töjmärken på hela kroppen. Come on! Javisst, utseende är inte allting, MEN är det verkligen sååå underbart kul med en kropp som inte orkar någonting? Som inte klarar av att promenera till affären runt hörnet? Som inte kan sitta på en cykel, p.g.a att cykelns ramar inte håller och däken däckar efter en kvart? Är det kul att sitta på två säten i bussen? Att bli uttittad på Mc Donalds? Att inte hitta underkläder, strumpbyxor, kläder eller handdukar som passar? Att köpa skor som är 5 numror för stora? Att flåsa efter 3 trappsteg? Att svettas bara av att titta på folk som gympar? Att ha hjärtklappning varje gång man kliver upp ur sängen? Att veta att man är i riskzonen för typ varenda en sjukdom (eventuellt då inte könssjukdomar, eftersom man knappast försörjer sig som prostituerad)? Att man varje år vet att läkaren på arbetsplatsens läkarkontroll kommer att tjata om vikten av att gå ner i vikt? Fundera på det en stund och scrolla sedan neråt.

Jätte kul va?

Hur många gånger har Ni sagt att ni borde banta? Att ni är missnöjda med Era valkar, korvar, magskrynkel, töjmärken, celluliter etc. ?
Hur många gånger har ni börjat banta men gett upp efter ett tag?
Hur många av er har faktiskt lyckats? Om ni ärligt kan svara JA på att ni har varit missnöjda, tagit er i kragen och gått ner i vikt, behöver ni inte läsa mer (får om ni vill), men ni andra kan ta å kolla lite mer...

Visste ni att en del av deltagarna i Biggest Loser faktiskt har haft ett BMI på över 50? (BMI= Body Mass Index) Läs mer om BMI här: http://www.markazits.com/diet/bmi.php
HUR kan man låta det gå så långt? Att man väger så mycket att man börjar vara i klass med en halv personbil?

En sak som jag inte tål är när människor med övervikt påstår att dom inte har tid att banta. Hello, det tar inte tid att banta, det tvärtom ger dej tid! Kvalitativ tid i form av fler levnadsår, betyder det ingenting? Det tar precis lika länge att tillreda en hälsosam middag, som det tar att ringa till Pizzerian och beställa en familjepizza å en läsk. Tror ni mej inte? Men prova då: en av er ringer till Pizzerian under lunchrushen/middagsrushen och den andra steker hönskött (utan olja), river några salladsblad, skär lite grönsaker och kokar upp couscous till. Vem hinner äta först? Och framför allt, vem blev egentligen mättast?

I TID OCH OTID:
1. Att det tar tid att gå på gym eller gympa, det håller jag med om, men vet ni att det tar så satans mycket mera tid att sitta på blodprov och lära sig använda en blodsockermätare/insulinpump än vad det tar tid att köra ett par gympa pass/vecka.
2. Det tar tid att köpa hälsosam mat-och det tar ingen tid att köpa färidglagat???
3. Det är dyrare med hälsomat. nu är det ju så här att en pizza kostar kring 9€, en läsk kring 2€, hemkörning är på ca 3€, det blir totalt 14€. Ett salladshuvud är 1€, ett par tomater kring 1€, en gurka kring 1€, kyckling strimlor 2€, couscous (paketet räcker länge) är ca 3€. Totalt alltså 8€. Låt mej ännu tillägga att hönan räcker åt 2-4 pers, couscousen och salladen lika så. Alltså vad är egentligen dyrare då???

Det där med att banta och leva hälsosamt sitter mellan öronen. Det tar inte mera tid att äta morötter än vad det tar att äta pizza, det tar inte mera tid av ditt liv att ändra din livsstil, tvärtom kan det ge dej mera tid! Du har inte tid att banta å nå en hälsosam vikt, nähä, men har du tid med diabetes, dialys, hjärt- och kärlsjukdomar, förtidig död p.g.a fetma, skönhetsproblem, sömnapnea?

Alla överviktiga människor är inte alls lata. Många försöker ta tag i sin vikt dagligen, kanske till och med motionerar relativt regelbundet, men har ändå svårt att gå ner i vikt. De behöver stöd. Familjemedlemmar och arbetskamrater kunde kanske se sig själva i spegeln innan de gör narr av en bantares lunchlåda, eller försöker komma med goda råd eller gör allt för att locka den tjocka tillbaks i gamla vanor. Det är inte lätt att banta, men det är inte tidskrävande heller!
Du som är överviktig, du behöver inte göra en radikal förändring idag, eller planera in en total omvändning till måndagen. Börja med att ta en promenad när du kommer hem från jobbet. Typ nu när du läser detta. Gå runt kvarteret om du inte orkar mer än så. När du handlar, var stark och gå förbi godishyllorna! Stannar du och tvekar, kom ihåg att den där chokladbiten är god i 5 sekunder. Sedan har du den på låren i 50 år. Eller på magen. Fundera noga nu.
Chokladen, eller 5 extra levnadsår?