I bloggvärlden finns det en massa tjejer mellan 13 år och 16 år som är gravida eller har fått barn. En del är ensamstående, en del bor tillsammans med barnets/barnens pappa. Alla har dom någonting gemensamt- samhällets kritik mot sig. Elaka människor som trampar ner på tjejerna och deras familjer. Människor som kanske inte har egna barn och inte vet hur jobbigt det är att ha barn.
Personligen anser jag att barn är barn och inte ska ha barn, MEN om nu en 15 åring blir gravid och bestämmer sig för att föda barnet, är inte det hennes egna sak då? Vi skall komma ihåg att det finns bra mammor, okej mammor och mammor som inte ens borde få stava till ordet "barn". Tänk på er egna mamma, visst är hon världens bästa mamma? Kanske har hon sina brister, men ni älskar henne ändå. Hur gammal är hon? Där ser ni, hon är precis tillräckligt gammal för att uppfostra dej till en bra medborgare.
Tänk på kändismammor. Ta till exempel Britney Spears. En mamma som strular runt, använder Gud vet vad, kör bil med barnen i famnen. Britney Spears var vuxen när hon fick sitt första barn. Beter hon sig som en vuxen?
Finns en väldigt bra blogg om en tjej som nyss fyllt 16 år och som 15 åring blev gravid och väntade tvillingar. Tjejen hade sex med sin nya pojkvän en gång och tjoff, hon blev gravid. På grund av sin ringa ålder fick denna tjej en massa skit och helt irrelevant kritik från läsare (avundsjuka sådana antar jag) som kallade tjejen för hora, slampa och som ansåg att hon borde göra abort. Tjejen verkade väldigt mogen, barnen var inte planerade, utan paret hade använt kondom (som spruckit-inte direkt deras fel eller hur?) och hon hade blivit gravid. Sådant händer. Tjejen och hennes nya kille tog ansvar för det som hänt.
Istället för att tokshoppa bort alla sina pengar och göra abort och strula runt med halv stan, så började denna tjej fixa om sitt liv, sin skola, sin familj och sig själv så att hon skulle kunna ta hand om sina barn. Hennes kille verkade också ta sitt ansvar och förstå situationens allvar. Efter att barnen fötts så förlovade sig paret och även då kom det kritik. Visst, det var helt okej plötsligt att vara tvilling mamma vid 15 års ålder, men tydligen var det inte okej att förlova sig med barnens pappa, tjejens sambo och den person som hon älskade mest? Vrickat. "Det kommer ändå inte att hålla, ni är så unga..." Och det vet ju förstås alla som kommenterar, om det håller eller inte.
Vem är det som har bestämt att bara 30-åriga kvinnor med karriär bakgrund får skaffa barn? Vad är det som gör en 35-årig förstföderska så mycket bättre i mammarollen än en 15 årig förstföderska? Första barnet är lika nytt och svårthanterat för vilken kvinna eller man som helst! Åldern har ingen betydelse där. Jag tycker inte att barn skall skaffa barn, bara för att vara annorlunda och coola. Men jag tycker inte heller att vuxna skall skaffa barn bara för att ha något att visa upp på firmamiddagen.
En oplanerad graviditet behöver inte alls vara en okärleksfull händelse, tvärtom kan det vara att kärleken gentemot det ofödda barnet är minst lika stort som för någon som planerat in en graviditet. Likaså behöver inte en planerad graviditet alltid vara kärleksfull.
Ett barn, oavsett hur det blir till, är ett nytt liv, en ny person och någonting så oändligt fint att det inte spelar någon roll hur gammal mamman är. Visst, en 30 årings ekonomiska situation tävlar kanske inte i samma klass som en 15 årings, men än sen då? Barn behöver inte pengar och märkeskläder, barn behöver kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar